På vägnar av svenska
•
vägnar
Svenska
[redigera]Substantiv
[redigera]vägnar(endast plural, oböjligt)
- formellt angivande för att någon utför något på grund av någon alternativt något, såsom representerar, företräder, agerar talesman med mera; på uppgift av någon, i någons namn, inom någons lokal eller på grund av någons räkning etc; vid någons blad
- Fraser:på Guds vägnar, vid någons vägnar, uppå någons vägnar, å annans vägnar, å Guds vägnar, å någons vägnar, å ämbetets vägnar
- Synonymer:för någons räkning, inom någons namn, i någons ställe
- Etymologi: mot väg.
Översättningar
[redigera]•
Sök i tre ordböcker på en gång
VÄGNAR väŋ3nar2, äv. vä3gnar2, förr äv. VÄGNA, sbst. pl.
Ordformer
(vegna (w-, -gh-, -ngn-) &#x; vegnar (w-, -ngn-) &#x; vegne (w-, -ngn-, -æ) &#x; vegner (w-, -ngn-) &#x; vägna (w-, -æ-, -gh-, -ngn-) &#x; vägnar (w-) osv. vägne (w-, -gh-) &#x; vägner (w-) &#x; weghenna wäga wägene wägno )
Etymologi
[fsv. väghna; jfr d. vegne; i bet. 1 eg. gen. pl. av VÄG, sbst. (jfr fsv. aldra väghna, fd. allæ vegnæ (d. alle vegne), fvn. aldra vegna, i adverbiell anv.), men sannol. under påverkan av anv. (med prep.) i bet. 2, som uppkommit efter mlt. van .. wegene, ombildning av van .. wegen, motsv. mht. von .. wegen (t. (von) wegen), med dat. pl. av VÄG; formen vägnar sekundärt uppkommen i analogi med vanlig pl. på -ar]
1) (&#x;) motsv. VÄG, sbst. 2: håll (se HÅLL, sbst.1 VII 1) l. riktningar l. sidor; särsk. i förb. med adj.-attribut, särsk. i uttr. dels på alla vägnar, överallt, dels (o. i sht) vida vägna(r) (se VID, adj. 1 eslutet); äv. i fråga om släktskap, i uttr. på ngns vägnar (jfr 2), på ngns sida (jfr PÅ I 8 d). G1R 6: (). Effter thet .. (Birger jarl) war på sinne modhers wegna .. aff konung Swerker
•
Svar: Prepositionen å har i praktiken trängts undan av på. Numera är det nog bara i Grönköpings veckoblad man ännu kan få läsa om att någon ”bjudits å middag” eller ”vunnit högsta vinsten å tipset”. Å lever kvar bara i några stelnade uttryck. Å ena sidan, å andra sidan är ett uttryck som kräver å, där kan man inte tänka sig att ersätta å med på. Å sin sida kräver också å, då man avser den ena parten i ett motsatsförhållande (Lisa vill flytta till stan, Kalle å sin sida föredrar ett hus på landet). I andra fall använder man på: Anderssons har planterat träd på sin sida av staketet, ståuppkomikern hade publiken på sin sida. Så finns det några uttryck där bruket mellan på och å vacklar. Man kan tala å någons vägnar lika väl som på dennes vägnar. Konstruktionen å det + superlativ förekommer både med å och på: man kan protestera både å och på det vildaste, rekommendera något å eller på det varmaste. Likaså kan man tala både å och på någons vägnar. Men förutom i dessa specialfall används alltså å inte längre, utan har ersatts av på.